Jag började med att vara 6:a på första träningen och 7:a på tidskvalet.

Efter tidskvalet stannade sjukvårdspersonalen Sara Pettersson precis framför mig och det visade sig att hennes pappa Johanni blivit allvarligt sjuk och åkt till sjukhus.

Jag vill passa på att säga att Sara gjorde en jätteprestaion som genomförde tävlingen och att vi ser fram emot att se pappa Pettersson på banorna framöver.

I lördagens final gjorde jag en dålig start och började som 25:a på första varvet men körde snabbt upp mig till 12:a. Då välte jag i en sväng och kickade i en evighet innan hojen startade. När jag väl var skulle köra iväg kom två förare som tappade kontrollen i den spåriga svängen och körde rakt in i mig och jag fick börja om igen.

Så jag blev varvad men hängde på Nathalie Kane utan några som helst problem i några varv och flytet kändes bra. Då gick min hoj sönder och hojen tappade kraften helt. Jag tog mig i mål som 21:a.

I söndagens final var jag bra med in startsvängen nmen tyvärr var vi flera stycken som blev kvar i svängen. Så efter att kommit iväg näst sist körde jag upp mig till 12:a på 2 varv. Körningen flöt oväntat bra och jag kände att jag tog in på dem framför. Då gick hojen sönder igen och jag fick bryta.

Vi trodde att problemen med hojen var helt åtgärdade efter att Henry mekat med CAS i ett par timmar på lördagkvällen. Men tyvärr så höll den inte ändå.

Den här helgen hade vi mkt otur med hojen men åkningen var bättre än på länge.